Det finns en kille som gillar mig, eller det finns fler men just nu är det bara han som försöker sig på mig.

Har en kompis som inte har några problem att bli tillsamans med folk, han säger att om jag erkänner för mig själv att jag gillar han så kommer vi bli tillsammans, men jag gillar ju inte ens han så det finns ju ingenting att erkänna...

Min kompis ger alla som gillar honom en chans att försöka och om han inte tvekar så blir de två tillslut tillsammans. Jag testade att göra det men det höll inte länge fören jag gav upp.

Jag tycker att det var så obekvämt och rent ut sakt vidrigt att försöka mig känna på killen som gillar mig. Så nej, den metoden är förbrukad.

Kanske ska berätta lite om mig själv.

Jag är en tjej som är väldigt söt. Jag har vänner och jag är en lyckligt lottad tjej. Min familj har inga stora familjedramor och jag väldigt smart.

Men det finns ett problem, jag har aldrig varit kär i en endaste kille!

Jo, jag har varit ihop med några få men har aldrig riktigt varit kär i nån och jag tror att jag har blivit rädd för kärleken.

Ska berätta närmare lite,

Varje förhållande jag har haft har jag känt mig tvingad till det, blivit hejad av vänner eller blivit pressad av killen och inte velat sårat honom med att säga nej.

Men i slut ändan har det alltid varit jag som har krossat den andres hjärta.

Tänkte testa på att göra en blogg.

I den här bloggen kommer jag mesta att skriva om vad jag känner och tänker, alla som vill får läsa och inga namn kommer nämas i det hela!

Läs, läs, läs bara på.

p.s kan vara lite dålig på uppdateringar så håll det i minnet.